Bertram SCHMITERLÖW
1920–2002, Sweden
Bertram Schmiterlöw studerade vid Otte Skölds målarskola, vid Konstakademien i Stockholm. Bodde ca tio år i Argentina. Återvände till Sverige i mitten av 50-talet. Han målade Argentinska figur- och stadsmotiv, landskap från bl.a. Stockholmstrakten men också norrlandsmotiv samt porträtt av kända personer som Bo Setterlind, Manfred Björkquist, Curt Nicolin och Stig Malm. Han arbetade även med grafik. Hans konst presenterades i en större utställning på Waldemarsudde år 2000.
Representerad: Nationalmuseum i Stockholm och Hans Majestät Konungens samlingar.
För Bertram Schmiterlöw var det alltid människan som stod i centrum. I många av hans konstverk är det människans olika göromål som skildras, barnen leker, de gamla samtalar, några äter på restaurang och andra åker buss eller tåg. Mest känd är Bertram Schmiterlöw för sina realistiska och skickligt utförda porträtt, men under senare år har verk ur hans intressanta produktion uppmärksammats, dels vid försäljningar på auktion, men framförallt i samband med minnesutställningen på Waldemarsudde 1998. I Bertram Schmiterlöw konst finns det plats för glädje och livslust, men också allvar och ibland ett stänk av tragik. Bertram Schmiterlöw hade en stark social empati som särskilt lyser igenom i hans konst från tiden i Argentina där konstnären tillbringade 10 år mellan 1945-55. Människorna i provinsen Jujuy uppe i Anderna skildras med integritet och stor värme, mötena med det primitiva och ursprungliga hos människorna och landskapet i Argentina var troligen avgörande för hela hans konstnärskap. Efter åren i Argentina blev det många resor till Spanien, men också återbesök vartannat år till Argentina. I Sverige tillkom framförallt porträtten, mindre landskapsmotiv och bilder av nära anhöriga. I målningen \"Jujuybuss\" från 1953 trängs glada, förväntansfulla och sorgsna personer i fönstren. Avskedet som företeelse verkar ha intresserat Bertram, för somliga en befrielse, för andra sorg och smärta. I \"Kvinna vid havet\" sitter hustrun bekvämt nedsjunken, kanske läser hon en bra bok eller så njuter hon bara av havet och horisonten. Havet lyser starkt blått och solen värmer behagligt och man får en känsla av att ingenting kan störa henne på hela dagen. I \"Karusellen i Antibes\" är det glädjen och pirret i magen som Bertram Schmiterlöw beskriver för sin publik. Den berusande glädjen när man får åka i Askungens rosa vagn, rida på de stiliga vita hästarna och känna vinden blåsa i håret när karusellen åker varv efter varv är oemotståndlig för de flesta. Åka karusell och äta karamell vill vi ju alla göra i livet.