Elias ERDTMAN
1862–1945, Sweden

Erdtman var en impressionistisk landskapsrealist och uteslöt sig från allt oväsentligt och tillfälligt i sitt måleri. Han koncentrerade sig på linjernas och färgernas harmoni och med sin inbillningskraft vitaliserade han sina motiv och skapar vid betraktande en kvardröjande evighetskänsla.
Han studerade vid Tekniska skolan i Stockholm och gick likt bl.a. Eugene Jansson och Karl Nordström i lära hos Edvard Perséus.

I sitt tidiga måleri är Erdtman närgången och poetisk, för att i det senare bli nationalromantiskt storslagen. De vackra interiörerna med tunga guldramar, snäckskal och jugendvaser förbyts med åren till ljusa, asketiska och vågräta studier, vilka sträcker ut sig som serafimerband längs kustremsan. Fängslad och fascinerad av vattnets omättliga inspiration och horisontlinjer lyckas han återge den svenska skärgården som få andra konstnärer under denna tid.

Sommaren 1886 befann sig Erdtman vid konstnärskolonin Grez-sur-Loing, söder om Paris, och umgicks där med Carl Larsson, Karl Nordström och August Strindberg. Detta påverkade hans form att bli friare, måleriet lättare och paletten ljusare. Sommaren 1894 vistades han också vid konstnärskolonin på Östra Lagnö där han ytterligare förkovrade sitt intresse för friluftsliv tillsammans med Bruno Liljefors, J. A. G Acke och Albert Engström.

”I mild gråstämd kolorit, rik på subtila variationer, återger han skiftningarna i strandlandskapet med samma artistiska brio som byarna och båtarna. Kvaliteten i dessa tavlor är lika hög som det bästa som gjordes på den tiden av fransmän och svenskar, vilket säger en hel del, och Erdtman avslöjar sig här som en talang av stora mått.” Som Otto G. Carlsund beskriver det i svenskt Konstnärslexikon.