Inge SCHIÖLER
1908–1971, Sweden

Inge Schiöler

Strömstadsfödde Inge Schiöler (1908-1971) brukar hänföras till Göteborgskoloristerna. En skara konstnärer - förutom Schiöler Åke Göransson, Ivan Ivarson, Nils Nilsson och Ragnar Sandberg - som utöver sitt intensiva färgspråk egentligen bara hade det gemensamt att de fick sin utbildning på 1920-talet vid Valands målarskola. Som grupp framträdde de aldrig och de var sinsemellan mycket olika.

Strömstad, Koster och skärgården därikring var det som mest inspirerade Inge Schiöler. Hans far var författaren och botanisten Severin Schiöler. Det var han som väckte Inges naturintresse; träd och blommor förblev livet igenom Schiölers favoritmotiv. Men också havet, öarna och klippstränderna som han inte minst under 60-talssomrarna i egen stuga på Koster målade med allt starkare kolorit i kraftiga, breda penseldrag.
Efter realexamen i Strömstad hade Schiöler en tid studerat vid slöjdföreningens skola i Göteborg i akt och mening att bli reklammålare men upptäckt att det var konstmålare han ville bli. 1926 började han, 18 år gammal på Valands konstskola i Göteborg, där han imponerade på sin lärare Tor Bjurström med \\\"en intuitivt riktig uppfattning om vad det gällde att göra\\\". Redan året därpå deltog han i en elevutställning och fick lysande beröm av Handelstidningens stränge kritiker Birger Bæckström: \\\"(Schiöler) förbluffar med ett par landskap som äro mer än elevarbeten; de äro små konstverk som skulle försvara sin plats i en åtskilligt anspråksfullare församling\\\".

I de tidiga verken dominerade jordfärger men intensitet och färguttryck stegrades de år i början av 1930-talet då Schiöler bodde i Stockholm och fick stimulerande kontakt med bl.a. Sven X:et Erixson, Bjor Hjorth och Hilding Linnqvist.

Under Stockholmsåren levde han dock i knappa ekonomiska omständigheter. \\\"Vintertid skottade vi snö för att få ihop till matpengar eller rättare sagt kaffepengar. Lagad mat blev det sällan\\\", har en målarvän berättat, och det var också i Stockholm som hans själssjukdom först yppade sig. Med försämrad psykisk hälsa återvände han 1933 till Västkusten. 27 år vistades han sedan på sjukhus i Göteborg, de första nio åren utan att överhuvud röra en pensel men med många avbrott för besök hos familjen i Strömstad och på Koster.

Source: Strömstads Museum