Karl WENNBERG
1933–2007, Germany/Sweden

Karl Wennberg 1933 - 2007

Karl Wennberg föddes 1933 i Berlin - samma år som Hitler kom till makten. Han växte upp i en kommunistiskt starkt engagerad arbetarmiljö. Modern, Anna, hade flyttat från Wien till Berlin för att kunna arbeta med DKP (tyska kommunistpartiet) i motståndsrörelsen. Hon tvingades redan 1935 lämna Tyskland, efterlyst av Gestapo. Det falska pass hon fick av partiet inkluderade inte Karl som fick tillbringa drygt ett år av sin barndom som gisslan i ett nazistisk barnhem för föräldralösa barn. Han befriades från anstalten tack vare den danska motståndsrörelsen strax före Olympiaden i Berlin 1936, efter det att ett antal idrottsmän hade hotat bojkotta spelen.

Till Stockholm flyttade han med sin mor 1938 strax innan man stängde gränserna för judar. Anna gifte sig med Fredrik Wennberg, som hon träffade i kommunisternas "Röda Hjälpen", en organisation som tog emot antifascistiska flyktingar från kontinenten. Snart fick Karl en syster. Han blev en av få gymnasister från arbetarklassen. Hans teckningslärare i gymnasiet, Rickard Andersson, var hans första konstnärliga förebild och han blev starkt uppmuntrad i sitt eget skapande av sin lärare.
Kalle, som han kallades av alla, studerade nordiska språk och tyska på Stockholms Universitet. Tyskastudierna avbröt han dock precis före examen för att istället ägna sig mer åt att teckna och måla. Han tillbringade många år utomlands. I Mexiko vistades han en längre tid och fördjupade sitt intresse för de stora muralmålarna. Han återvände hem när pengarna tog slut och arbetade med de skisser han hade med sig från resorna.

Kalle gifte sig 1975 med Eva och hans son, Fredrik, föddes 1976. Under 70-talet fick han möjlighet att utbilda sig till korrekturläsare och som sådan arbetade han på Svenska Dagbladet fram till sin pensionering. Det konstnärliga arbetet kunde han ändå ägna sig åt, eftersom han aldrig arbetade heltid på tidningen. Eva dog 1985 och Kalle tog ensam hand om Fredrik. Det tog många år innan han återupptog måleriet efter Evas död.

Först under sina sista år i livet kunde han vid några enstaka tillfällen beröra Förintelsen och vad den inneburit för honom. Han berättade vid ett enda tillfälle, kortfattat som alltid, att han bär med sig bilden av hur hans starka mor fullständigt bröt samman när hon fick brev från Treblinka med meddelande om att hans mormor skulle föras till Auschwitz.

Kalle började ägna sig åt måleri under gymnasietiden, inspirerad av sin teckningslärare Rickard Andersson. Som så många andra konstnärer genomgick han ett antal olika faser i sitt skapande. Ofta gjorde han serier av bilder för att komma åt den innersta kärnan i motivet. Trädet var ett mot motiv som återkom under hela Kalles konstnärskap, 1962 i grafik och på 2000-talet i både olja och akvarell. Han arbetade med grafik och teckningar, men framför allt med olja och akvarell. Kalle var även en stor film- och musikälskare. Jazz och klassiskt var den musik som låg honom närmast hjärtat. Han hade dessutom ett stort litteraturintresse, vilket också avspeglas i ett flertal av hans verk.


Konststudier:

Warszawas konsthögskola 1958 en termin
Valands konsthögskola mellan 1961 och 1966


Utställningar och recensioner:

Maj 1962 Valands elevutställning. Göteborgsposten, recensent Rolf Anderberg:
"Karl Wennberg är däremot ett nytt namn som man fäster sig vid på den här utställningen. Hans stadsbilder från Stockholm och etsningar verkar mycket styvt och elegant gjorda med en fräsig, effektfull förenkling av formerna"

Feb -63 Galleri Bengtsson, recensent Beate Sydhoff:
"Karl Wennbergs måleri på Galleri Bengtsson är starkt expressivt med en figurativ grund som delvis är upplöst av färgens mångfald och rörelser. Han är en fin kolorist och behöver verkligen färgen för att säga det han vill: det märks därför att teckningarna är tillbakadragna intill stumhet i sitt mörker. Men färgen är hans styrka."

Maj -66 Elevutställning. Ny tid, rec. Carl Fredrik Liungmaan:
"DET KÄNNS lite retligt att behöva lämna över valandsmåleriets ros åt en stockholmare som till och med envisas att återge 'Vinterstockholm'. Men Karl Wennbergs suveräna färgbehärskning och hans målartemperament fick mig att rucka på lokalpatriotismen. Karl Wennberg blir ett namn att räkna med. Han borde sluta på Valand och söka sig ut på den svåra och farliga 'stora marknaden'. Paris?"

Okt -70 Galleri S:t Paul, SvD rec. Stig Johansson:
"Han laborerar intressant med ett slags frottageteknik, avtryck från fotobilden på ett sätt som kan påminna om Rauschenberg. Till det lägger han en suggestivt suddad teckning. Resultat en nervfull och visuellt spännande bild. Också i tusch, där han tecknar människor, landskap och arkitektur på ett sätt som kan påminna om Josephson och Hill når han en intensitet som känns."

Apr -71 Galleri 54, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings Konstrond, rec. Tord Baeckström:
"Han är tecknare och - i likhet med sin namne - poet. Bilderna kommer till honom, inte ur sinnevärlden, utan som tecken för själstillstånd eller som reflexer av litterära upplevelser. Den litterära upplevelsen är i detta fall Kafkas Slottet. […]Wennberg har ytterligare tre sviter, varav en, Vi och de, är hyllning till C.F. Hill […] Det är vackra blad, visionära och gåtfulla, och ibland kan de med sina egendomliga rumsbildningar ge avlägsna associationer till kinesiskt måleri."

Apr -71 Galleri 54, rec. Lars G. Fällman:
"Han ser den [världen] inte som enskilda motiv, något att iaktta och uppleva från stund till annan, utan som ett enda stort och oöverskådligt slagfält för stridande idéer och kämpande människor. Världen som något sjukt och rättslöst, fylld av ångest och förtvivlan."

Mar -73 Galleri Heland, DN rec. Torsten Bergmark:
"Karl Wennberg visar teckningar som är värda att studera på nära håll:"

Mar -73 SvD rec. Stig Johansson:
"Karl Wennberg fortsätter med sina egenartade teckningar. Han rör sig i svårdefinierbara gränstrakter mellan verklighet och bisarr fantasi med ansikten glidande fram över egendomliga arkitektoniska bildningar."

Okt -78 Galleri 44, SvD Konstrond rec. Stig Johansson:
"Karl Wennberg tecknar i en antydande form landskap som också vill beskriva en väg vidare till mer symboliska förhållanden. Hans teckning känns dock oprecisa och alltför antydande ibland, samtidigt som det just är i dessa sökande och lätt vibrerande linjer som hans uttryck ligger."

Okt -78 Galleri 44, DN rec. Olle Granath:
"En egenartad bildvärld finner man i Karl Wennbergs teckningar i Galleri 44. I kritteckningar på brunt papper låter han kritstoffet driva som i skyar över ytan tills det plötsligt förtätas och man ser in i ett landskap ibland öde, ibland befolkat av djur och människor i drömlika scener. I tuschteckningarna flyter en tunn brun linje av och an över pappret som om den vore utsatt för en stark vind tills den samlar sig kring en gestalt. Wennbergs teckningar har både kraften och ömtåligheten hos hallucinationen på ett sätt som påminner om den tysk-franske informalisten Wols teckningar och akvareller."

Apr -84 Galleri Sassi Österlånggatan. Första delen av akvarellsviten
"Ön brinner", se poeten Nils-Åke Hasselmarks text.

Apr -91 Skarpnäcks Kulturhus. Blandade alster i olja och akvarell
Sep -05 Vidarkliniken, Järna. Den kompletta akvarellsviten "Ön brinner"

Source: http://www.karlwennberg.se/