Magnus Peter ‘M. Körner’ KÖRNER
1808–1864, Sweden
Magnus Körner växte upp i ett relativt burget hem nära Viderups slott i Gårdstånga, Malm. Elementär skolundervisning fick han genom informatorer på slottet tills med ägarens barn o släkt. Hans barndom framlevdes i bokstavligaste mening i pastoral miljö. Som "vaktepåg" på strandängarna längs "Löddeström" (Kävlingeån) lärde han sig förstå husdjurens rasegenskaper o individualitet, djurvärldens formrikedom, vilda o odlade växters färgprakt. "Fågelskådning" o fågelmålning blev hans bamdomshobby. Hans bilder observerades av granngodset Svenstorps herre, naturforskaren o filantropen Gösta Gyllenkrok (bd 17). Denne skänkte honom 1821 sitt konstpremium "Gyllenkroks dukat" för inköp av konstnärsmaterial o ställde sitt fågelmuseum på Björnstorp till hans förfogande för studier o avbildning. Han förblev livet ut K:s faderlige vän o mecenat vid publicering av zoologiska planschverk o som beställare av porträtt i litografi o fotografi.
Redan i tolvårsåldern fick K studera konstsamlingarna på flera skånska slott: Viderup, Svenstorp, Björnstorp o samtidens kanske förnämsta privata konstgalleri, Sparres på Kulla Gunnarstorp. Där kopierade han bl a i två utföranden Guido Renis berömda Ecce Homo-tavla. K började också avbilda familjen o lyckades så bra, att han fick uppdrag även från andra skånska gods. Han färdades till häst, ritade av aristokrati o godsinspektorer med skisser i stort format med angivande av färgnyanser. Hemma fullbordades de som miniatyrmålningar på tunna elfenbenslameller, ofta i många exemplar för distribution. Resultaten blev så häpnadsväckande, att han kunde livnära sig på sin konst redan före femtonårsåldern.
Femtonårig kom K som elev till akademiritmästare Anders Arfwidsons ateljé i familjen Stäcks hus "Stäket" i Lund. Han fick liksom mästaren sin bostad i fastigheten. Här stiftade han bekantskap med en krets av konstnärer, konstsamlare, mecenater o forskare, som behövde vetenskapliga illustratörer. Hans förmåga att naturtroget återge fåglar var redan legendarisk. Mästaren Arfwidson, som själv utfört fågelillustrationer i kopparstick, ansåg sig själv underlägsen "gossen" K i fråga om naturtrogenhet.
Prof Sven Nilsson, som 28 utnämnts till intendent vid Vetenskapsakademin i Sthlm, planerade utgivandet av planschverket Illuminerade figurer till Skandinaviens fauna. För illustreringen engagerade han en hel stab av unga konstelever, som under Arfwidsons ledning skulle handkolorera litografiska planscher. De sedermera så berömda finländska bröderna Wilhelm o Magnus v Wright, som var nybörjare som litografer, utförde några planscher, som Nilsson kasserade. Han ogillade deras "hysteriska primadonnelater" o betecknade deras lodjursbilder bl a som "rumpelösa finska katter i lopäls". Han överlät 29 ansvaret för samtidens förnämsta praktverk på den 21-årige K o var mycket tillfreds med bytet. K klarade ensam vad som förut krävt fem olika artister: bl a originalmålning, litografering, spegelvänd skönskrift, stentryckning o färgläggning. Sven Nilsson återvände till en ordinarie professur i Lund 30. Med honom följde K o gemensamt startade de 31 Körner & co Lithografiskt Etablissement i Lund, det första permanenta stentryckeriet i södra Sverige. Det låg först i fastigheten hörnet Kungsgatan o Stortorget, i anslutning till K:s dåv bostad. Sedan förlades det till "Stakets" källarvalv. Här fullbordades 40 tryckningen av Illuminerade figurer med 200 planscher med många varianter. Över 1000 litografiska planscher, flertalet ritade eller kopierade av K, trycktes i hans officin. — På 40-talet blev K den förste yrkesdaguerrotypisten i Lund. Två gruppbilder bl a av studentsångare är kända. Under 50- o 60-talen blev han stadens förste yrkesfotograf o var mycket anlitad.
K var en föregångsman på flera områden. 51 anordnade han den första konstutställningen i Lund på Akademiska föreningen o föreläste över de hoplånade verken. Han höll vidare de första populärföreläsningarna med ljusbilder 55 o 56 i Lund o Malmö med egenhändigt framställda bilder o en mycket avancerad projektor "Camera för optiska ljusbilder". Den intensiva men inte ofarliga ljuskällan var "Drummonds kalkljus" (med vätgaslåga mot en kalkplatta). De uppkomna vattenångorna gav de projicerade "dimbilderna" illusionen av rörliga dimmor o moln. Apparaten kunde tom projicera bilder av flerdimensionella föremål!
K var i sin ungdom en ståtlig o vacker karl men blev utsliten i förtid. Redan i 40-årsåldern såg han avtärd o sjuklig ut. I 45-årsåldern fick han liksom flera målarkolleger försämrad syn. Därför överlämnade han mycket av det litografiska arbetet till familjen o medarbetarna o övergick mer o mer till fotografering, olje- o akvarellmålning. K levde i en ständig ekonomisk press för att kunna försörja den stora familjen. Alla hans åtta barn var konstnärer, som från barndomen tränades som medhjälpare i ateljén. K:s lön som akademiritmästare var 300 rdr om året. Förtjänsten på de litografiska planscherna blev inte många skillingar per blad. Han var en legendarisk arbetsmyra, som oavbrutet experimenterade med nya metoder för exaktare avbildning.
Under 30 år var K den mest anlitade o mångsidigaste illustratören vid Lunds univ. "Ritis" blev en centralfigur i skånskt konstliv, ledare för "Lundakretsen" eller "Lundaakademikerna". Han var mycket beläst o allmänbildad, flerspråkig, tillfällighetsdiktare, "tusenkonstnär", experimentator o omtyckt humoristisk lärare. Hans gård vid Stora Fiskaregatan blev inackorderingshem för unga elever o ett härbärge för genomresande artister. Den var ett centrum för en munter konstnärskoloni, som sjöng kvartett, spelade occarina o spinett eller dansade med husets sköna döttrar.
Under ett 30-tal år var praktiskt taget alla kända skånska konstnärer knutna till K som elever o/eller medarbetare, bl a som "färgläggare" av de litografiska planscherna. Flera fick därigenom även under de svåra akademiåren i Sthlm en liten inkomstkälla. Han hade minst 50 privatelever o medarbetare o ett 70-tal universitetselever. Många adepter nådde vidare ryktbarhet än masta- ren själv genom anpassning till tidens smakriktning. De återvände ofta från in- o utländska akademier o konstsalonger med berömmelse o nya impulser. Bland dem kan nämnas Blommér, Boklund, Karleman, Kiörboe o Perséus.
K var från barndomen road av ridning, jakt o trädgårdsskötsel. Ritten blev hans kommunikationsmedel även inom staden. Skytte o fångst skaffade honom vilt till hushållet samt färskt material att avbilda o preparera för museers o egna fågelsamlingar. Han höll olika fåglar fångna i voljärer, observerade ställningar o rörelseschema, för att kunna återge deras beteenden. Den stora trädgårdens produkter användes i hemmet o för försäljning, bl a bands buketter o kransar på beställning. Han målade av vilda o odlade blommor o frukter för pomologiska publikationer. Fruktträdsvirket tillvaratogs för sniderier o hemmagjorda tavelramar, som förgylldes med bladguld.
K:s motivkrets var mycket mångskiftande. Sedan barndomen var fågelbilder hans favoritmotiv också som stilleben. Även däggdjur, insekter o mikroskopiska djur avbildades. Porträtt utfördes av husdjur, bl a hingstar, nötkreatur, svin, jakthundar o familjens talrika katter. Hippologi o ridning ägnade han över 100 planscher. Jaktbara djur o jaktmetoder inspirerade till ett hundratal bilder, o han tryckte ett femtiotal fossiltavlor. Han ritade, litograferade eller tryckte planscher bl a i anatomi, botanik, arkeologi o landskaps- o stadstopografi. Han framställde ett hundratal porträtt, delvis kopior, i skiftande teknik, kopierade minst ett tjugotal skandi-navistiska propagandaplanscher, gjorde bokillustrationer bl a av fabelmotiv, titelblad med snirklade arabesker eller etsade djurmotiv samt vinjetter. Han tryckte ett tiotal kartor, varav flera med omgivande illustrationer, o ett trettiotal nothäften.
I motsats till många samtida berömda konstnärer behövde K inte hjälpmedel som Camera lucida eller obscura, ej heller rutramar, pantografer, ritspeglar eller kopieringspapper. Han hade den ovanliga förmågan att i huvudet omkoppla synintrycken. Han var ambidexter o kunde skriva skönskrift o rita spegelvänt direkt på den litografiska stenen. Som tecknare o målare experimenterade K med många metoder, ofta i svårdefinierbar blandteknik. Han använde blyerts, svart- o färgkrita, kol, tusch, sepia, akvarell, tempera o gouache. Glansdagrar, glänsande ögon o skimrande fjädrar o insektsvingar åstadkoms genom underlag o överdrag med äggvita eller gummi arabicum. Hans oljemålningar har sk utslätad penselföring med jämn glänsande emaljlik lasyryta, ofta med en fond i jämna mörka nyanser. Dessa målningar liksom flera av hans samtidas får därför en viss likhet med de senare uppfunna sk oljetrycken. — K tycks sällan ha utnyttjat sin utbildning som kopparstickare. Till bokillustrationerna använde han träsnitt, men hans viktigaste reproduktionsmetod blev litografering. Även i denna konstart prövade han en mängd olika metoder, ofta i kombination.
K själv o hans jättelika produktion o virtuositet som vunnit internationellt erkännande tycks i stort sett ha förblivit obekant för den officiella sthlmska konstexpertisen. I den mån ett fåtal av hans arbeten finns omnämnda i litteraturen är de vanligen felregistrerade. Generella omdömen har fällts av personer som ej varit i tillfälle att studera något representativt urval av hans produktion. Återfinnande o identifiering av K:s arbeten försvåras av att han själv sällan namngav, daterade eller signerade tavlorna före försäljningen. Mycket av hans produktion skingrades dock först efter hans bortgång. Motivkrets, familjetradition, teknik, montering, inramning o upphängning kan samverka för identifieringen.
K:s änka Lotta K ansågs honom jämbördig i alla konstarter, men överlägsen i ekonomi. Som kraftfull Mäter familias lyckades hon hålla samman hemmet o familje-ateljén till sin död 02. Kompletterande tryckningar med gamla eller omritade litografiska stenar fortsatte. Färgläggning av restupplagor gjordes tom efter hennes bortgång. Planschkoloreringen pågick under en period av över 70 år. Inte bara aktiva konstnärer, utan också barn o åldringar med ändrat färgseende o nedsatt precision deltog i arbetet. Därför växlar kvaliteten på olika exemplar från de mest superba i temperateknik till mediokra akvareller. Även andra konstnärers planscher färglades. Familjen livnärde sig delvis genom att realisera restupplagor av planscher o försäljning av oljemålningar.
Författare
Olof Ryberg
Sök i Nationella Arkivdatabasen
Arkivuppgifter
K är repr bl a i NM, Malmö mus, LU :s konstmus o Kulturhist mus, Lund. En saml av K:s färglagda teckn:ar av sv djur i LUB. — Självbiogr uppgifter i N M Mandelgrens Saml om sv konstnärer. KB.
Tryckta arbeten
K utgav Planschhäfte över Lunds domkyrka, Lund 1836, Etthundrade fabler med etthundrade planscher, h 1—2, Lund [1838], Skandinaviska foglar, tecknade efter naturen ..., Lund 1839—46, Kongl. Carolinska aca-demiens professorer, h 1—2, Lund 1842, Planscher över Lunds domkyrka, Lund 1854, Skandinaviska däggdjur, tecknade efter naturen . .., Lund 1855.
Källor och litteratur
Källor o litt: Handhar rör "Ritsalen", LU:s arkiv; O Ryberg, Tre föredrag om K i samband med minnesutställn i LUB 1975, hos förf.
S Ambrosiani, Översikt över den sv bild-reproduktionen under 1800-talet (Bildreproduktionen i Sverige från början av nittonde århundradet. Studier tillägn Axel Lagrelius på sextioårsdagen, 1923); J Anker, Bird Books and Bird Art (Khvn 1938); A Borelius, Romantik o halvrealism (1931); G Brusewitz, Björnjägare o fjärilsmålare (1968); C [Carleman] , Några hist anteckn:ar öfver fotografiens utveckl i Sverige (Fotografisk tidskr, årg 4, 1891, tr 1892); B Dal, Sven Nilssons illuminerade figurer till Skandinaviens fauna (Bib-lis 1971); H Erlandsson, Fotografer i gamla Lund (Fören Det gamla Lund. Årsskr 36, 1954); J O v Friesen, öfversigt af Sveriges ornitologiska litt (1860); G Hillerdal o E Starfelt, Akademiska fören i Lund 1830— 1953 (1953); J M Hult, Öfversigt af faunis-tiskt o biologiskt viktigare litt rör Nordens fåglar (1899 o 1902); E Lemberger, Die Bild-nis-Miniatur in Skandinavien, 1—2 (1912); S Lindberg, Swedish Books 1280—1967 (KB:s utställn:kat, nr 51, 1968); G Lindgren, Gustaf Wilhelm Palm (SAK:s publ 43, 1933—34); R Nilsson, Förteckn över Sveriges ornitologiska litt (1920); G Nissen, Die illu-strierte Vogelbucher (1953); [N P] Ofsberg], nekr över K i Snällposten 21 jan 1865; dens, Lundaminnen, ed G Carlquist (Skrifter utg av Fören Det gamla Lund, 8—9); A Quen-nerstedt, Från ett studentrums horisont (Under Lundagårds kronor, 1, 1918); N G Sandblad, Konstnärsgillets utställn. Konstnärer från äldre tid (Utställnikat, Skånska konstmus, 1950); G Serner, Joseph Magnus Stack (Skånes konstfören:s publ, 1934); SKL; Skånska målningar i skånska museer efter 1880, ed E Fischer (Skånes konstfören:s publ 13, 1947); G Thomaeus, Nils Jacob Blommér (1922); G Valby, De grafiska konsternas utövare i Lund intill 1800-talets mitt (Studier i konstvetensk tillägn Evert Wrangel, 1928); M Weibull o E Tegnér, LU:s hist (1868); E Wrangel, Skånska konstnärer under 1800-ta-lets förra del (Tidskr för konstvetensk 1918); dens, C W K Gleerup o det Gleerupska förlaget i Lund (1926); C A Wood, An introduc- tion to the literature of vertebrate (1937).
Source: http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=10807